Hokahey!

 

News from the Nation

Åter till startsidan/ back to homepage

Glädjande Budskap

Graduación!   Lördagen den 27 Oktober 2007 var en stor dag för Elena Justa Acabal Castro från Chajul. Då fick hon sitt diplom, nu är hon färdigutbildad Secretaria Bilingüe, 2-språkig sekreterare. Henne har vi hjälpt sedan 2004, stött henne ekonomiskt med hennes studier under 3 år. Hjälpen hon har fått har täckt; inskrivningsavgifter, månadsavgifter till skolan, mat, rum, resor, studiematerial, glasögon med mera.  Utan detta stöd hade det varit omöjligt för henne att studera. Hon är från en fattig Maya familj som blev hemskt hårt drabbad av inbördeskriget, 1982 blev hennes by anfallen flera gånger och alla familjer flydde upp i bergen . Familjerna gick många dagar i bergen för att söka skydd, många människor dödades. Även släktingar till Elena. Hennes pappa har berättat under mina besök en del om det det hemska de fick uppleva, Elena,s mamma födde Elena i skogen när det regnade,

i ett vindskydd som de hade byggt av grenar och blad på sitt gömställe. Deras hus liksom alla andra familjers hus brändes ned. En av Elena,s bröder dog av svält, hennes pappa har berättat för mig att de åt rötter och vad de hittade för att inte svälta ihjäl. De och de andra familjerna levde med ständig rädsla under lång tid gömda i bergen . Efter ett tag var skor och kläder i trasor. Elena,s start i livet var mycket svår. Efter att situationen hade lugnat ned sig återvände familjerna till byn, de möttes av att se sin hemby utplånad, och fick börja från noll med att bygga upp byn. Kriget i Guatemala pågick under 36 år. Fortfarande är det en familj med mycket små ekonomiska resurser. Huset är av lerväggar och plåttak och jordgolv. Under ett av mina besök hos Elena, vakande jag vid fyratiden av kylan och värk i ryggen, då sängen består av träplankor utan madrass. Elena har tio syskon. När jag lärde känna Elena 2004 berättade hon om familjens bakgrund och deras svåra ekonomiska situation och jag tog beslutet att hjälpa henne, och kontaktade min vänner Kenneth och Jeanette på Svensk Indianska Förbundet. Nu har hon klarat av 3 års studier!  På en skola i Santa Cruz del Quiché. Ett långt steg efter att ha fötts under oerhört svåra förhållanden har hon nu blivit secretaria bilingüe, en enorm framgång för Elena, och för mig en stor lycka att jag lyckades ordna hjälp åt henne med mina vänner i Svensk Indianska Förbundet under tre år. Jag såg att i hennes mamma Juana,s ögon strålade glädjen över att hennes näst äldsta dotter tagit sin examen. Hjärtligt tack till er alla i Svensk Indianska Förbundet som har gjort det möjligt att stödja Elena med sina studier!

Svensk Indianska Förbundet

Roland Elf Guatemala-

P.S . VI KOMMER ATT FORTSÄTTA vårt arbete i

Guatemala

Lyckat jubileum på

Big Mountain

Den 5 oktober var det 30 års jubileum på Big Mountain. Det är nu 30 år sedan man påbörjade tvångsförflyttningarna av de familjer som är bosatta på och runt om Big mountain, och alltså 30 år sedan man motsatte sig förflyttningarna. Kenneth och Jeanette Dinér åkte över till Big Mountain för att delta i firandet. Här är deras berättelse:

Torsdag, 3 oktober: Vi får skjuts med en man vid namn Andy, upp till Big Mountain. Han är en mycket sympatisk man, som erbjuder sin hjälp lite varstans. Färden upp till berget tar ca 4-5 timmar, väl i närheten av Big Mountain, tar vi lite omvägar, för att inte åka fast i eventuella poliskontroller.

När vi kommer fram är det sen eftermiddag, på gränsen till kväll. Vi har mött upp en man vid namn Tom och en annan supporter som föredrar att vara anonym. Dessa två har varit där uppe sedan igår (onsdag) och förberett lite grand. Grävt toaletthål och snickrat ihop utedass.

Vi packar upp alla nödvändiga saker, sätter upp tält, förbereder lägerplatser, och förbereder maten. Allt som allt är vi 9 personer här uppe nu.

Under kvällsmaten, som är lagad över öppen eld, får vi besök av Shiimá Pauline Whitesinger och hennes tolk Owen. Hon berättar historier om hur det var förr och berättar även lite roliga historier. Mycket skön kvinna det där. Efter att hon har åkt hem till sig, så sitter vi andra kvar en stund, spelar musik på medtagna trummor och flöjtar. Kvällen lider mot sitt slut, det är bläcksvart ute och alla gör sig i ordning för kvällen.

Fredag, 4 oktober:;

Det blåser kallt idag. Coyotes har varit i närheten av lägerplatsen, man hörde dem yla strax innan gryningen. Klockar är nog någonstans runt 4 på morgonen, det är dags att gå upp och göra sig i ordning. Efter frukosten sätter vi igång med att bygga scenen som ska användas i morgon, och köket. Under eftermiddagen dyker ett glatt gäng upp, det är Martha, Naomi och en supporter till som har hand om matlagning och köket. Dem har två minibussar fullproppade med mat och dryck, ingen ska behöva gå hungrig här inte! På kvällen samlas vi i köket, Pauline håller oss sällskap i kväll också.

Lördag, 5 oktober:

Det är strax innan gryningen, folk börjar anlända. Vi har haft en ceremoni nu på morgonkvisten för att inviga dagen. Trumgruppen har kommit, och olika föreläsare har kommit. De äldre kommer runt lunchtiden, de äldre som redan har kommit, äter frukost med oss. Under dagen är det olika föreläsningar, musikuppträdanden och tal. Det är runt ett hundratal besökare. Det är svinkallt, och det blåser friska vindar. Men stämningen är jättemysig  Söndag, 6 oktober:

Dagen efter dagen före...Dags att plocka ner scenen, köket, all utrustning och utedassen. De flesta åker hem idag men vi är en lite grupp som stannar kvar till imorgon.

Måndag, 7 oktober:

Vi är uppe i gryningen, igen. Innan kl 10 ska ALLT vara borta, minsta lilla spår av människor ska vara puts väck och bortforslat. Vi håller tidschemat. Kl 10 är det så kliniskt rent det kan bli på ett berg. Vi som är kvar är  Becky, Nathan, Chalo, Brad, Tom, Andy, Martha,, Sanda, Kenneth och jag, Jeanette.

Jag och Kenneth ska åka med Martha i hennes till absoluta bredden fyllda minibuss och dela ut den mat som blev kvar, till de äldre som runt om Big Mountain. Turen tar i princip hela dagen, vi är framme i Flagstaff runt kl 20.

Det är mycket tidiga morgnar, mycket arbete, men bara Så roligt!! Detta är något vi rekommenderar de flesta! Man får ge väldigt mycket av sig själv och sin ekonomi, men det man får tillbaka är värt det.

 

Floyd Westerman avliden

 

Skådespelaren och musikern Floyd Westerman, gick nyligen bort av sjukdom/ålderdom. Han var mycket aktiv inom den indianska rörelsen, och var bland annat medlem och talesman för American Indian Movement, AIM. Vi är många som kommer sakna honom och hans kamp.